Litteraturseminariumet i IKT-kursen idag var både intressant och givande. Vi indelade oss i grupper utefter de kapitel i "pedagogik för 2000-talet", del 1, som vi ansåg mest intressanta och som vi ville diskutera vidare. Min grupp diskuterade "kognitiv pedagogik", mitt förstahandsval, eftersom jag länge tyckt att kognitiv psykologi är intressant och ville veta mer om detta inom pedagogiken.
Kapitlet tycker jag skiljde sig en del från många av de andra kapitel vi läst, där man tog upp många metoder om lärande och vilket sätt som gynnar individen bäst för självförverkligande etc. "Kognitiv pedagogik"-kapitlet gick enligt mig in på teorier just om hur man anser att en individ lär sig enligt mönster vi från början har medfött, det vill säga det biologiska och genetiska, samt hur vi skapar våra egna mönster att ta in ny kunskap via mönster vi skapar av våra erfarenheter, som därför bara kan vara individuella. Även om vi i grunden föds med samma förutsättningar, har vi alla olika erfarenheter och olika mönster.
I diskussionerna med tvärgruppen kom vi fram till att många pedagogiker har en hel del gemensamt, som den fria viljan att lära, att barn själva ska lära sig vad de är intresserade av och därför få motivationen att själva ansvara för sitt lärande genom att få rätt verktyg. Vi diskuterade också en del om learning by doing-pedagogiken.
Kan ett barn förstå vad han eller hon vill göra i framtiden om det inte har en bredd, en grundläggande kunskap i vad som finns att lära sig, kan man kalla det allmänbildning?
Inlägg
