Genus och maktseminarium: Reflektion

Nu är jag lite sen med att posta mitt inlägg kring tankarna från seminariet i torsdags. Men tankarna har faktiskt snurrat en del sedan dess också.

Först och främst vill jag säga att det var väldigt intressant att ha så många typer av spel representerade på seminariet (även om det kanske var några sims-grupper för många, enligt min mening). Genus och makt kan man reflektera över i alla de spel som presenterades. I vissa spel, avsedda för vuxna, eller om man vågar säga "vuxna ungdomar", är ju genus och makt direkt påtagligt i de former som de kvinnliga och manliga avatarerna representeras. Visst kan man fnissa lite åt att kvinnor ofta representeras som sexobjekt, obetydliga för spelets handling, prostituerade med mera. Men egentligen är det högst absurt och ju mer jag tänker på det desto mer avsmak får jag för hur spelbranschen utvecklar dessa synsätt på könen, men ännu mer att de tjänar sådana enorma summor pengar på det; vi köper hela konceptet med hull och hår. "Det är ju inte på riktigt", kan man tycka. Men varför är behovet så stort att måla ut stereotyper på det här sättet? Att män ligger bakom spelutvecklingen av dessa spel och att det i de flesta fall också är män som spelar dem råder det ingen större tvekan om.

Stereotyper har vi nog alltid tyckt om, hur vi än vänder på det till rasism eller diskriminering. Jag tror vi alltid har kategoriserat och generaliserat och att det hör till en del av vår natur, varesig det kommer till människor eller vanliga ting. Hur vi kategoriserar tror jag är mer socialt betingat. Men varifrån kommer "inspirationen" till framställningen av könen i spelen? Jag finner det inte svårt att se brödsmulorna mellan TV-/datorspelsvärkden och filmvärlden aka Hollywood. Vi lever i ett samhälle som kretsar enormt mycket kring vad som visas på filmduken. Muskulösa, sotiga män som skjuter ner 113 terrorister i en brinnande skyskrapa och avslutar mästerverket med en fyndig kommentar och räddar den hjälplösa vackra kvinnan vars roll i filmen inte har någon större mening än att hon ska bli just räddad. Överdriven beksrivning på en actionfilm? Javisst, men kanske inte alltid lika överdriven som spelen sen kommer att bli. Eftersom datorspelvärlden är så nischad, kan man ta det ännu ett steg längre, vilket nästan gör det till en parodi av lammet "Hollywood". Starka män, gangsters, skjutvapen, vackra rollösa kvinnor, prostituerade kvinnor. Gäsp.

Nåväl. Övertydligt och överdrivet i "vuxenspelen". Hur ställer man krav på speltillverkarna? På samma sätt som konsumenterna visar sina krav, man köper eller köper inte, antar jag. Blir man förbannad kan man även skriva några rader och tala om vad man inte tänker köpa också. Men så länge vi köper visar vi bara spelföretaget att de bedriver ett vinnande koncept. Samtidigt blir det svårt att ringa in problematiken för de som köper spelen, som ofta lockar med den nyaste grafiken och spelkänsla, samt många andra detaljer som är viktig för spelaren. Men det är ändå där någonstans det måste börja, hos konsumenten, på gräsrotsnivå, om någonting ska kunna förändras, eller kanske i bästa fall inte accelerera. Vi bekräftar vad vi vill ha när vi köper, helt enkelt.

När det kommer till barnspelen, verkar det inte till en början vara lika att hitta typiska genusformer, första gången man spelar spelet. Där är de inte lika övertydliga, men visst finns dem. Mycket av diskussionerna på seminariumet i torsdags kretsade kring en ko och en älg som karaktärer i boibompa-spelet "drakens värld" på svt:s hemsida. Manlig älg och kvinnlig ko. Busig, manlig älg och pysslig, kvinnlig ko. Hade det varit fel rent pedagogiskt att byta platser på dem till en manlig pysslig älg och en busig kvinnlig ko? Eller en kvinnlig älg...manlig ko...
Skogens konung, moderlig ko... det är inte lätt att veta vad de som utvecklade spelet såg framför sig för stereotyper och vad grundtanken med dem var, men visst fanns de där. Om en manlig älg vattnar blommor så är han väl ändå bög och en busig kvinnlig ko kan väl inte ha någon humor? Hade det varit bättre att byta ut djuren? Bör de vara "könslösa"? Hur påverkade blir barnen av de stereotyper vi presenterar för dem?
Jag tror inte på att alltid behöva vända på könsroller, men vi bör kanske vara lite mer eftertänksamma när vi skapar dem. Mammor kan vara roliga och pappor kan tycka om blommor, det gör väl mer nytta än skada om barn får uppleva mer variation eftersom vi alla är olika oavsett kön? Men de där stereotypspåren verkar vara svåra att kravla sig ur många gånger. Svt:s bolibomparedaktion kanske kan behöva diskutera lite makt och genus?