Reflektion kring seminarium 30/3, kapitel 1-3

Jag tänkte att jag skulle börja med att kommentera Jimmys inlägg, men jag lyckas inte få någon kontakt med rhett-servern, så det får vänta till ikväll.

Jag tittar lite på mina anteckningar sen gårdagens seminarium. Det många intressanta och roliga diskussioner. Visst blir det lätt att man travar iväg i ämnesomfattningen, men det behöver ju inte betyda att det är irrelevant.

Vi började med citatet ur Säljös "Lärande i praktiken", sid 13:

Lärande är således ett möjligt resultat av all mänsklig verksamhet och kan inte på något enkelt sätt kopplas till bestämda arrangemang som skola och undervisning.

Visst håller jag med Säljö om att lärande inte endast sker i skolmiljö, det har han ju påpekat flera gånger och jag har inga som helst invändningar, jag håller ju också med om att vi lär oss hela tiden. Däremot kan jag ställa mig lite frågande till hur man ska tolka citatet. Skapas inte förutsättningarna för "mänsklig verksamhet" i skolmiljöer? Det är ju trots allt där vi möts och reflekterar kring det vi lär oss, lär oss av varandra via diskussioner med mera (utöver de rena undervisningsformerna). Eller ser han rakt upp och ner på skolan som undervisningsmiljön där den "vise" står och pratar framför de "mindre visa", som snällt sitter tyst och lyssnar? Det är lite svårt att tyda exakt vad han syftar på med "bestämda arrangemang". Vi möttes igår under ett bestämt arrangemang med mängder av mänsklig verksamhet och reflektioner. Jag vet inte om det är hans mening att lägga en negativ laddning i uttrycket, men det är lätt att uppfatta det så. Eller också syftar han enbart på att det inte bara är under bestämda arrangemang som vi lär oss. Men att bestämda arrangemang som skola och undervisning skulle vara något överflödigt eftersom vi ändå lär oss har jag svårt att hålla med om. Att ses under bestämda arrangemang är en förutsättning för mig för att få träffa och lära mig av människor som har liknande intresseområden som jag, vare sig de är lärare eller medstudenter. Det ger mig en möjlighet att delta i mänsklig verksamhet inom just det område jag vill lära mig mycket.

Jag tyckte verkligen att det var jätteintressant att prata om paradigmer. Det var inte en helt lätt diskussion. Det är inte lätt att se på sina sanningar, sin "vetskap", om verkligheten som en paradigm. Min sanning är väl inte lokal, den gäller ju hela världen? Resten av världen har bara inte kommit till samma insikter som jag? Att gud inte finns, jorden är rund och kvinnor har lika stor rätt till att köra bil som män (känsligt ämne). Någon annanstans har en annan kanske förhoppningen om att andra mindre utvecklade samhällen en dag ska komma till insikt. Allah är allsmäktig, jorden är kubformad och kvinnor har inte varken kompetens eller behov av att hantera någon form av hjuldrivna fordon. Det är lika mycket en sanning som min. För vi skapar våra egna sanningar, vare sig vi har hämtat dem från vetenskapliga forskningsresultat eller religiösa skrifter, hört det på tunnelbanan eller sett det på TV. Men vad någon annan än säger så har jag rätt. Inget kan rucka på min världsuppfattning. Den är sann. Allt annat är fel. Självklart har jag fördomar.

Vi pratade också om kompetens. Ett ord som används väldigt flitigt omkring oss men som faktiskt är ganska svårtolkat. En sak som verkar tydlig är att det ofta ställs i relation till något annat. Är jag kompetent inom 3d-grafik? Går jag och sätter mig och fikar bland några lärarstudenter, så kan jag definitivt säga att jag är kompetent. Jag har ju både vetskapen och kunskapen om hur jag skapar ett grönt klot i programmet maya. Sitter jag i G118 med några i klassen är jag kanske däremot inte alls lika kompetent. Visst har jag kunskap och vetskap, men däremot är den inte alls lika stor som många av mina klasskamrater, som har större kompetens till att lösa en viss 3D-uppgift. Skaffar jag däremot mer kunskap, genom att jobba mer med programmet och läser fler tutorials, mer böcker, så kanske jag blir mer kompetent. Men min kompetens kanske fortfarande är relativ, den leder kanske inte till ett arbetserbjudande på Pixar (eller också gör den det).

Det var som sagt ett intressant seminarium som väckte många tankar och reflektioner från min sida. Jag ser fram emot nästa. :)